:: Cecs-sidan : Berättelser : Trulle ::
Trulle heter egentligen Winkis Elton.
Pappa: NUCH Winkis Zello.
Mamma: NUCH SUCH Winkis Te'salina.
Innehåll:
» Hur det började
» 24 mars 2005
» 16 april 2005
» 16 december 2005
» 4 juli 2006
Hur det började
När Trulle var liten (yngre än 6 månader) såg vi flera gånger att han var lite vinglig i bakdelen. Det gick över på en gång och återkom väldigt sällan, så vi blev inte allvarligt oroade. Trodde nog mer att det var något som hade med ungdomen att göra och skulle gå över med tiden. Några gånger vinglade han på det här sättet när han var på väg till matskålen, så vi trodde att han var så hungrig - kanske med lågt blodsocker - att han blev på det här viset.
Trulle hade en känslig mage. Doggy kunde vi inte ge honom, han magrade ur, bajsade 8-10 ggr om dagen och hade usel andedräkt och väldiga gaser i magen. Vi bytte till Royal Canin och då gick han upp i vikt igen, men hade fortfarande gaser.
Sen fick han förfärlig köldkramp (trodde vi) när det var riktigt kallt ute. Vi trodde att han fick köldkramp i alla fötterna samtidigt, så att vi blev tvungna att bära hem honom igen. Det här hände 3 ggr sammanlagt under ett par vintrar. Vi tyckte att det var lite konstigt att han var så frusen av sig, men skaffade ett fodrat täcke och så gick tiden.
Trulle hade infektioner i öronen flera gånger som unghund och när han för andra gången fick äta antibiotika mot halsinfektion föreslog veterinären att vi skulle låta ta bort hans tonsiller. Trulle var då drygt 1 år gammal. Veterinären upptäckte också att Trulle hade ett lätt blåsljud på hjärtat. Innan operationen för att ta bort tonsillerna fick han genomgå en ultraljudsundersökning av hjärtat. Det fungerade helt normalt, men hade lätt förtjockad muskulatur, som man såg beror på en medfödd förträngning av aorta. Han är helt symptomfri och kommer att leva ett gott liv trots detta, men på sikt medför det dock att han får förtjockad hjärtmuskulatur och det i sin tur kan så småningom ge honom problem.
På hösten samma år blev han sjuk med diarré och kräkningar. När det inte gått över efter ett dygn var vi till veterinären och fick rådet att ge honom vätskeersättning med sked. Men dagen därpå fick han fortfarande inte behålla någonting och han kräktes så hårt att han trillade omkull hela tiden. Han blev då inlagd på sjukhuset med dropp. Där blev han kvar tre nätter innan det gått över och fick slutligen äta antibiotika utifall att det var någon infektion. Själva trodde vi att det hela berodde på att vi behandlat honom med Frontline, men det har vi aldrig fått något gensvar för. (Sommaren därpå behandlade vi honom med Frontline igen och han blev illamående - dock inte så illa som förra gången. Så vi kommer ALDRIG mer att använda det på honom. Fästingarna får vi fixa på annat sätt. Han får som väl är inte särskilt mycket fästingar.)
Sen kom den dagen när han fick ett riktigt krampanfall hemma. Han var nu 3 1/2 år gammal. Inget särskilt hade hänt, han bara blev så helt plötsligt. Bakbenen blev helt förlamade och han ramlade hela tiden omkull. Jag tog upp honom i soffan och satt med honom. Alla muskler var precis stenhårda i kramp och han darrade i hela kroppen. Bakdelen var helt förlamad och stel. Han slickade sig oupphörligt om nosen och såg mycket olycklig ut. Han var fullt medveten hela tiden och man kunde prata med honom. Anfallet varade ungefär 5-10 minuter totalt och efteråt var han som vanligt igen.
Han kan ju faktiskt ha haft sådana anfall tidigare utan att vi sett det. Han är ensam hemma ibland, visserligen aldrig mer än någon timme eller ett par men det räcker ju för att vi ska missa ett anfall...
Vi var till sjukhuset ett par dagar efter och fick honom genomundersökt. Alla prover var helt normala. De sa att det förmodligen var epilepsi och att om han fick svårare, längre eller tätare anfall skulle vi kontakta dem igen för att få medicin mot epilepsi.
Efter det har jag läst massor om CECS, sett likheterna med Trulles symtom, och vi har bytt först till Hill's Z/D och sedan till Royal Canin Hypoallergenic eftersom han slutade äta Hill's. Han får inte mer några råhudsben, hundkex eller grisöron. Han mår nu mycket bättre i magen - har bättre andedräkt och just inga gaser. Men har haft ett par episoder ändå. Den första visserligen ganska snart efter att vi bytt foder, men den andra ett par månader efter. Läs mer om episoderna nedan.
24 mars 2005
Vaknade på natten av att Trulle gnällde lite försiktigt. Hittade honom på golvet bredvid sängen och han kunde inte stå. Bakdelen var helt förlamad och han vaggade med överkroppen fram och tillbaka hela tiden som om han druckit för mycket alkohol. Jag lyfte upp honom till mig och höll honom där tills det gått över. Musklerna var stenhårda och han darrade hela tiden och nickade med huvudet. Det gick över väldigt snabbt, men jag vet ju förståss inte hur länge han legat på golvet innan han lyckades väcka mig. Han var fullt medveten och ganska olycklig hela tiden. Efteråt kröp han in under täcket hos mig och sov som vanligt.
Vi vet inte säkert vad som skulle kunnat trigga igång den här episoden - möjligen att han dagen innan tuggat i sig några påskgodisar (inkl. choklad) som han stal ur matvarukassen i ett obevakat ögonblick.
16 april 2005
Trulle hade en krampepisod idag. Den här gången var det väldigt tydligt vad som orsakade den. Vi satt och fikade utanför i solen. Trulle och Mumlan låg och latade sig i solen. Helt plötsligt blev det ett förfärligt skrikande uppe i trädgården. Det var en stor lurvig grå katt som kommit in på Mårris revir med ett vilt kattslagsmål som följd. Trulle for upp som skjuten ur en kanon och rusade vilt skällande upp i trädgården för att delta. Det blev ett rassel däruppe. Man ser inte riktigt upp dit, för det är en spireahäck emellan. Jag ropade på Trulle, men han kom inte. Det är inte likt honom, så jag gick dit för att se varför. Och där står Trulle väldigt bredbent och gungar fram och tillbaka oförmögen att ta ett steg. Jag tog honom i famnen och bar ner honom och satt med honom. Han hade hårda och krampande muskler i bakdelen i någon eller ett par minuter, samtidigt som han slickade sig oupphörligt om nosen. Sen ville han ner på marken, fortfarande lite ostadig på benen. Han gick in under en trädgårdsstol och kräktes upp en pöl vitt skum. Sen var han normal igen och gick och la sig i solen som vanligt. Efteråt var han väldigt hungrig och fick sin kvällsmat lite tidigare än han brukar. Han har aldrig kräkts i samband med sina krampepisoder tidigare. Han har inte heller tidigare haft någon episod kopplad till ansträngning eller liknande stress. Det enda vi förut lagt märke till direkt kunna framkalla ett anfall har varit råhudsben och grisöron, men då har det tagit någon dag efter ätandet innan anfallet kommit, så det har inte varit lika tydligt som det här.
Tur, säger vi, att vi inte provat honom i gryt någon gång. Och tänk dig själv en hund i det tillståndet nere i ett gryt tillsammans med en ilsken grävling om det är jakt på riktigt i ett riktigt gryt!
16 december 2005
Trulle hade en lindrig krampepisod idag. Den utvecklades aldrig till någon riktig kramp, men han kunde inte stå, han skakade i hela kroppen och slickade sig oupphörligt om nosen. Jag satt med honom i soffan och höll i honom. Efter ca 10 minuter var det över och han fick lite hundmatbitar som tröst. Han var trött efteråt och låg ganska länge på mattan i köket och vilade sig. Sen var det full fart som vanligt igen.
Jag tror att episoden kan ha berott på att vi varit lite slarviga med hans diet på sista tiden. Det har slunkit ner någon korvbit och lite annat. Vi får nog återgå till att hålla oss till en strikt diet på hans eget foder, gurka och morötter.
Tillägg 18 december
I natt och nu på morgonen gurglar och skriker det i Trulles mage och han vill inte ha någon mat. Jag vet förståss inte säkert att det har något att göra med att han dessutom nyss har haft en krampepisod, men min intuition säger mig att det har det. Att episoden och magskriken beror på att han ätit något som inte var bra för honom. Kanske är det så att vi till varje pris ska undvika att ge honom något som det är gluten i. Det kostar inget att försöka i alla fall. När en människa är glutenintolerant kan den ju bli dålig bara av några smulor bröd, så om gluten är med och spökar i det här fallet är det nog bäst att helt undvika det.
4 juli 2006
Idag hade Trulle ett lätt anfall igen, länge sen sist nu. Han låg på soffan och sov när mamma och Mumlan kom. Glatt skuttade han ner och ut i hallen för att hälsa. Där trillade han in i byrån och kunde inte stå på bakbenen. Jag bar honom till soffan för att han skulle ligga bekvämt och i lugn och ro. Han flämtade och var vinglig, men krampade inte särskilt mycket. Anfallet gick snabbt över och sen var han som vanligt igen. Jag plockade fram kameran och filmade en snutt, även om det kändes väldigt märkligt att stå med kamera framför ansiktet när hunden var dålig :o( Sambon säger att han tappade en korvskiva på golvet dagen innan, som Trulle snabbt som en iller käkade upp. Vet inte om ett anfall kan komma så snart efter att hunden ätit något olämpligt, men det verkar ju lurt.
>> Trulle 4 juli 2006 (ca 3MB)
© Pimli 2005-2009
